|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Samtal med Lone Wolf. Jag hade den stora äran att få några minuter med Lone Wolf efter Pow-wow dansen på vår festival och ställde lite frågor om hans liv som indian. Det visade sig att han var av cherokee blod och att han inte förrän vid 23 års ålder blev varse detta då hans ”great grandmother” som han sa upplyste honom om faktum. Lone Wolf som alltså inte växt upp i ett reservat utan trott att han var en vanlig amerikan började då forska i sitt ursprung och hittade via släktforskning tillbaka till sitt blod som han uttryckte sig. Han åkte då till Oklahoma för att framföra sin önskan att bli tagen tillbaka av sitt folk vilket de också gjorde efter att ”the elder councill” godkänt hans släktband med cherokeerna. Som man kan förstå var han mycket intresserad av att lära sig mer om sitt folk och studerade kulturen, historien osv, men fastnade för dansen som för indianer betyder så mycket mer än för en vanlig svensson som jag riktigt kan förstå. Lone Wolf studerade de olika danser som cherokeerna utförde och efter flera års lärande åkte han sedan runt i USA bland de olika indian nationerna t.ex sioux, cheyenne osv och dansade på deras möten. Han fann även en nästan bortglömd dans som han lärde sig och som han sedan visade upp för de andra. Som ni som såg Kjells dans på festivalen säkert kan intyga så är dansen väldigt jobbig och innebär en stor påfrestning på knän och lår vilket också Lone Wolf som dansat i många år berättade. Han har slitna knän vilket gör att han inte deltar i de mest jobbiga partierna i dansen utan mer är en support för Kjell som får dansa desto mer. Jag frågade om sången som man kunde höra på bandet när Kjell dansade om det var sång på det vis som vi menar med sång och fick då höra att de som sjunger kallas för ”screechers” och det de sjunger är en blandning av ljud och ord som är förutbestämda enligt ett mönster. Jag undrade om de här ”screechers” improviserar något under sången, men så är inte fallet utan det är klara linjer för hur det ska låta och utföras. Lone Wolf berättade att han nu är bosatt i Sysslebäck i norra Värmland med sin svenska hustru Katharina och tillbringar sommaren nere i Halmstad där de dansar för publiken på High Chapparal och antar jag är den enda platsen där sådant pågår under hela sommaren. Han tyckte att det fanns ovanligt många indianer i Sverige och jobbar nu på att sätta ihop en större trupp för att verkligen kunna visa upp hur det kan se ut på en Pow-wow med många dansare på plats.
Efter en uppvisning nere i Halmstad hade Lone Wolf blivit uppsökt av en svartfots indian av klanen ”Blood” som det tydligen inte finns så många kvar av idag och denne man visade sig också vara dansare med en del unika danser på sin repertoar och kommer förhoppningsvis att ansluta till dansarna nästa sommar. Jag känner mig stolt över att ha fått prata med denna man som tog sig tid att svara på mina frågor Jag haft indianer som intresse sedan barnsben och även om man läst en hel del så finns det inget som slår att ha fått prata med ”the real thing” Jag hoppas att vi kan engagera Kjell och Lone Wolf m.fl nästa festival då det är ett uppskattat inslag i indianbyn och en chans att få lära sig mer om detta fascinerande folk.
Reporter: Thomas =) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
